Ibland när jag läser kvällssagor för min femåriga dotter fascineras jag av den klokskap som ryms i många barnböcker. Klokskap om hur barn är och uppfattar världen som varje förälder borde veta om (och säkerligen redan gör, men ändå).
Just nu läser vi Åsa Linds fantastiska bok Sandvargen. Den är perfekt som högläsning och det finns alltid saker vi kan diskutera under tiden. Som när huvudpersonen Zacharina inte vill sjunga för en massa pladdrande tanter och farbröder. Då svarar Sandvargen:
- Om man inte vill synas, då gömmer man sig, sa han. Under en buske eller bakom en dörr. Eller bakom en massa pladder och prat.
(s. 88, Stora boken om Sandvargen).
Det känns som en klokskap som man lätt kan applicera på sin egna vardag.
Eller som när Sandvargen frågar vad blåmärken är:
- Nu förstår jag, sa han. Blåmärken är en storts medaljer som man får när man gör farliga saker, eller hur?
Medaljer? Zacharina sträckte på sig.
- Ja, just det, sa hon. Ett sorts modighetsmedaljer.
(s. 40, Stora boken om Sandvargen).
Det som fascinerar mig med boken om Sandvargen är hur Åsa Lind med små, enkla ord lyckas förklara det som kan vara svårt. För som Åsa själv säger:
Att skriva är det svåraste och det härligaste jag vet. Det är mitt sätt att undersöka verkligheten, och försöka förstå en del av den. Men att skriva är också att undersöka själva språket. Vad är möjligt att säga med ord? Hur skriver man en färg? Hur berättar man en doft? Kan rymden rymmas i en bok?
Om du läst Sandvargen för dina, eller andras barn, läs om den! Om och om igen. Till er alla andra. Till er som inte än hittat till Sandvargen och Zackarina. Stort grattis – ni har en oerhört vacker resa framför er.
Andra bloggar om: sandvargen, åsa lind, recension, böcker, lästips
Gilla
