En pepplåt inför något bra, viktigt eller intressant. Något att få energi ifrån;
Det är någonting med rösten. Och hör pianot i början på låten!
Även här är pianot det som fångar mig i kombination med rösten.
Lite mer fart nu. Men inte mycket.
Beyoncé sjunger Etta James fantastiska låt I’d rather go blind.
Maia Hirasawa – The Worrying Kind
Det damp ner ett mejl igår kväll där goda kamrater undrade om vi skulle tussa ihop döttrarna på Leos Lekland idag. Of course svarade vi, allt för vårt barn.
Redan när vi svänger in på parkeringen anar vi oråd. Det är i stort sett fullt. Inte blir det bättre av att vi möts av ett knökfullt kapprum. Det ekar i högtalarna när vi kliver in “De barn som ska vara med på X och Xs kalas kan gå till piratrummet nu”.
För er som inte vet så är Leos lekland och liknande platser barns idé om paradiset. Ett gigantiskt rum med klätterställningar, rutschkanor, spel av olika slag, bollhav och studsmattor. Lägg till varmkorv, hamburgare, massor av konstiga godissorter, flerfärgade isdrycker, hysterisk ljudnivå och ungar överallt. Det är definitivt dotterns bild av en fantastisk lördag. Need I say att jag inte håller med?
Jag överlevde tack vare gott sällskap, en trave tidningar och att vi hade var sin iPhone med diverse spel och andra applikationer.
Vad gör vi inte för våra barn?
Ute blåser det mer eller mindre storm och SMHI går ut med klass2-varningar. Själv sitter jag inne i värmen och pysslar om en förkyld dotter.
Det hostas och kraxas, det snoras och mås dåligt. Jag lider verkligen med dottern och försöker muta med film, fika och glass i stora lass.
Snart ska jag dock ut i stormen och försöka ta mig till jobbet – om jag inte blåser bort.
Doodle by Lee. The code for this doodle and other doodles you can use on your blog can be found at Doodles
Andra bloggar om: väder, snöstorm, barn, förkylning
Det är dags att summera 2000-talets första 10 år även för mig.
2000 Startade företag med några kamrater. Jobbade mycket.
2001 Företagandet fortsatte. Jobbade för mycket och gick slutligen in i den berömda väggen. Köptes ut och lovade mig själv att aldrig jobba som egen företagare igen.
2002 Pluggade upp lite betyg. Men mest handlade det om att träffa lite människor och slippa gå hemma. Jobbade en sväng på Bildmuseet med en publikundersökning, fick hjälpa till med utställningarna och njöt av livet i stora drag. Hade oerhört kul.
2003 Fortsatte jobba ett tag på Bildmuseet. Tog körkortet – jippi! Gjorde inte mycket rent jobbmässigt efter Bildmuseeet förutom att njuta av att magen blev allt större.
2004 Blev mamma till vilda vackra virvel-Vera. Och fru. Gjorde mamma-barn-saker mesta tiden.
2005 Började läsa på Universitetet efter många års motstånd. Första kursen var idéhistoria A vilket fortfarande är bland de roligaste kurserna jag läst. Bestämde mig för att universitetet kanske var intressant ändå och började läsa Beteendevetarprogrammet med inriktning mot IT-miljöer. Träffade några av mina bästa kamrater.
2006 Plugg och åter plugg.
2007 Plugg och åter plugg. Bestämde mig för att byta inriktning på studierna. Började läsa Biblioteks- och informationsvetenskap och en massa informatikkurser vid sidan av.
2008 Tungt år då det kändes som att universitetet aldrig skulle släppa taget om mig. Väldigt roligt rent socialt med många nya bekantskaper både i stan och via nätet. Den sociala webben fick oerhört stor betydelse och jag lärde mig många gånger mer via dessa bekantskaper än via universitetet.
2009 Tog min examen och började vikariera som webbredaktör och tekniskt ansvarig på Umeå Stadsbibliotek och dess webbplats Minabibliotek.se. Startade upp Social Media Club Lunch i Umeå med Jenny och Anders med bra respons, trevliga och intressanta människor och många bra föreläsningar. Arrangerade konferenser och träffade mer trevliga människor. Missade Sweden Social Web Camp vilket grämer mig fortfarande. Men nästa gång – då!
2010 Kickstartas med nytt (fast) jobb. Nu som webmaster och IT-utvecklare på Minabibliotek.se. Vad som händer förutom det får vi se. Jag hoppas på många intressanta projekt, mer som handlar om den sociala webben med kurser, föreläsningar och intressanta kontakter.
Andra bloggar om: listor, nollnolltal, 2000-talet, summering
Jag har 10 invites till Spotify och 5 invites till Google Wave om någon vill ha.
Hojta till i kommentarsfältet så skickar jag.
Andra bloggar om: google wave, spotify, invites
What will your place be in this new, interesting world? Will you have a voice? Will you be a creator, or just a consumer?
Do something.
Do something interesting.
Be a part of the conversation, and say something remarkable. Create something unique, new, beautiful. Build upon the works of others and transform it into your own.
Via Zenhabits
Ibland när jag läser kvällssagor för min femåriga dotter fascineras jag av den klokskap som ryms i många barnböcker. Klokskap om hur barn är och uppfattar världen som varje förälder borde veta om (och säkerligen redan gör, men ändå).
Just nu läser vi Åsa Linds fantastiska bok Sandvargen. Den är perfekt som högläsning och det finns alltid saker vi kan diskutera under tiden. Som när huvudpersonen Zacharina inte vill sjunga för en massa pladdrande tanter och farbröder. Då svarar Sandvargen:
- Om man inte vill synas, då gömmer man sig, sa han. Under en buske eller bakom en dörr. Eller bakom en massa pladder och prat.
(s. 88, Stora boken om Sandvargen).
Det känns som en klokskap som man lätt kan applicera på sin egna vardag.
Eller som när Sandvargen frågar vad blåmärken är:
- Nu förstår jag, sa han. Blåmärken är en storts medaljer som man får när man gör farliga saker, eller hur?
Medaljer? Zacharina sträckte på sig.
- Ja, just det, sa hon. Ett sorts modighetsmedaljer.
(s. 40, Stora boken om Sandvargen).
Det som fascinerar mig med boken om Sandvargen är hur Åsa Lind med små, enkla ord lyckas förklara det som kan vara svårt. För som Åsa själv säger:
Att skriva är det svåraste och det härligaste jag vet. Det är mitt sätt att undersöka verkligheten, och försöka förstå en del av den. Men att skriva är också att undersöka själva språket. Vad är möjligt att säga med ord? Hur skriver man en färg? Hur berättar man en doft? Kan rymden rymmas i en bok?
Om du läst Sandvargen för dina, eller andras barn, läs om den! Om och om igen. Till er alla andra. Till er som inte än hittat till Sandvargen och Zackarina. Stort grattis – ni har en oerhört vacker resa framför er.
Andra bloggar om: sandvargen, åsa lind, recension, böcker, lästips
Självkänsla är egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående.
Självförtroende är individens tilltro till sin förmåga att prestera.
(Källa: Wikipedia)
Lustigt hur man (läs: jag) fungerar ibland. När det gäller jobbrelaterade uppgifter tvivlar jag ytterst sällan på om jag ska fixa det hela. Jag är trygg i mina kunskaper och kompetenser, och skulle det inte räcka vet jag att jag fixar det ändå med hjälp av andra.
Däremot. Om det kommer intressanta förslag som faller utanför ramen på något sätt som sätter mig som person i centrum så är jag lost. Då känns det som om jag står vid ett stup och vet att jag borde ta steget. Men när vissa får en kick av att ta steget ut i det okända mår jag fysiskt dåligt.
Så varför ska det behöva vara en sån stor skillnad mellan självkänslan och självförtroende?
Andra bloggar om: självkänsla, självförtroende, livet
Twitter links powered by Tweet This v1.6.1, a WordPress plugin for Twitter.
Gilla
